MIN BARNDOMS GRUSVÄGAR

Karlavagnen har stannat till
vid en av rymdens perronger
för att låta döda stiga på

jag har endast min cykel
och mina två lysen
genom vildsvinsskogar

en enslig ladugård lyser till
fönsterrutor skallrar i guld
därinne råmar kossor
efter oupplevd frihet

sjön glimmar till som en dröm
så oundviklig att förbise
så omöjlig att komma intill
så onödig att försöka fånga

jag kommer in i en sluten ambition
om att jag finns till
av mer än en anledning

och att min existens
inte betyder mer
än meningens grammatik

böj verb i oändlighet
tills rummet kröks

böj min barndoms grusvägar
till en krans av midsommarblomster