Snart vaknar aftonmorgon
ur frusen midnattssol
då rämnar fästet — borgen
där kval så plågsamt mol.

Eka tomt — bergens klagan
över vidders sjö
kom mig när — unset — flagan
av milda vintrars tö.

Svep vart sinn vind du krönta vind
din sista bris till vila
öppna sakta längtans grind
där hoppets värn framskrida.

Fly hjärtats dunkla gränder
du sorgsna jordebarn
känn lyckan återvänder
det regnar jubelflarn.