Du är den som gråter bakom vinbärsbusken när ingen annan ser.
När svärmor frågar hur du mår snörper du på munnen, biter dig i kinden, ser ut genom fönstret,
äter en köttbulle till och frågar hur det gick med pelargonerna hon ställde ut på balkongen,
men bakom vinbärsbusken faller tårarna i gräset när du tänker på den människa som inte längre finns.
Hon vars ögon aldrig kommer att blixtra av ilska
igen
vars röst aldrig kommer att bära ett pärlande skratt
igen.
Du är den som torkar tårarna och går in.