Som ett rop i vinden
hörs från fjärran land
vi vill bortom grinden
där hjärtan står i brand.

Ibland står tiden still
som en järnstod gjuten
fast orden strömmar till
blir dess last förskjuten.

Som sparven vilar ut
i sitt dolda näste
vill vi till de djup
där fattiga fått fäste.

Har hört att det finnes
ett blombeslöjat svar
och som är till sinnes
en frihet underbar.