När hon förlorade länken.
Med människorna,
som hon från början tyckte om.

När fotografiet som hon tyckte om, bleknade med åren.
När minnet som hon tyckte om , också bleknade.

Avskalat liv.
Att förenkla.
Att livsstäda.
Att dödsstäda!

När hon verkligen inte förstod varför kvinnan på bilden, som var så lycklig på just den bilden, helt plötsligt, under decennierna, samlat på sig en massa, mer än en handfull skit, i sitt bagage.
Och blivit olycklig.
Någon skulle kanske kalla henne för olyckans barn?