Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du som alltid har solen i ryggen och skuggan i ansiktet.


Som en blind fågelunge i världen utan sin mor

Hon var som en blind fågelunge
i världen utan sin mor
hysteriskt i gråt hon skakade
så intensivt att axlarna knakade
ville inte mer på värdelösa råd höra
avundsjuka människor
kommer ibland ivägen
för våra planer
de vill ge oss osynliga problem
och vårt självförtroende förstöra
missförstå mig ej
man ska kunna ta lite kritik
men vissa själar är som änglavingar sköra
och på självhat räknat i år
till medeltiden rik

En oälskad ensamvarg utan livsvilja
blir aldrig lyckliga två
du som alltid
har solen i ryggen
och skuggan i ansiktet
nog av saltsmak kommer du tids nog få
om jag skulle öppna upp mitt inre för dig igen
tar jag en risk att bli lämnad
utfryst i skam och skuldkänslor sen?
Livet kan ge små brödsmulor av glädje
din spegelbild vill ibland
inte säga något fult
likt en rastlös duva tålmodigt hon längtar
i år utan vänners delade skratt
tills en dag då det nybakade brödet
från den avlägsna himmeln tar slut





Fri vers av Duärintedendutror
Läst 72 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-08-10 18:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Duärintedendutror