Duellen stod som den skulle,
man mot man,
stolthet mot äkthet som sig bör


Han bugade sig värdigt och peruken föll av,
men han reste sig utan att röra en min, med
pistolen laddad, enligt all ordning riktad upp

Jag bugade lika värdigt, tappade peruken
men slapp blotta skammens brännande
rodnad tack vare puder och för mycket krås



Vi stod raka i ryggen mot varandra, blinkade
torrt och började högtidligt gå våra steg isär

exakt tjugo steg senare stod röken som en
dimma över gärdet, två skott rang samtidigt
av och prasslet av siden och suckar hördes

flera damer hade svimmat innan jag såg en
kall blixt för min inre syn, följd av lätttnad


Gräset kittlade ena ögonvrån, jag såg min egen
pistol ligga en bit bort i skuggan, den såg inte lika
elegant ut liggande på det där ovärdiga viset

skammen försökte ta mig, men min kusin kom
emellan med sitt hånfulla leende, ve för henne



Hon blinkade torrt,
jag svalde stoiskt min lott där jag låg