Skogstrollet

Det var en gång ett skogstroll
Som levde djupt, djupt inne i en skog
Skogen var grönskande med väder i moll
Skogstrollet var någon som andra varelser iakttog
För hen levde i skogen en större del själv
Till utseende var hen lång och reslig
När hen tog ett steg kunde varelserna höra ett efterskalv
Så många i skogen upplevde hen som fördärvlig

En dag såg skogstrollet några glimmande ljus vid skogens mosstäcken
Hen fråga sig själv, vad är det som blänker?
På långt håll såg glimret ut som guldsmycken
Men när skogstrollet sitter vid en stubbe och överlägger
Då inser hen att det bara var en synvilla
För egentligen ser skogstrollet en kofta
Som hen förvisso tycker är lätt att gilla
Skogstrollet gnuggar sina händer på pannan, för sådant ser hen inte ofta

Skogstrollet går tillbaka till sin vrå
För vad ska hen kalla detta underliga ting
Skogstrollet känner att stoftet är riktigt rå
Men väldig fin som en slipad ring
Ska hen kalla den för en färg
Eller ska hen kalla den efter en funktion
Skogstrollet börjar fantisera på färgen brun, såsom ett berg
Men det lät allt för alldaglig illusion

Skogstrollet tänkte tillbaka från en gammal tillvaro
Då hen gick på lärdomssätet
Där hamnade skogstrollet ofta i, en konflikterande sinnesnärvaro
För det sägs att hen var rik med fräckhet
Men det är ingenting, som skogstrollet vill ägna vishet kring
För hen beskyllde andra troll för att ha betet sig vådlig
Men ett specifikt troll bemöttes som luft, ty trollet var en tuffing
Trots styrkan kunde trollet som behandlades som luft, känna sig oduglig

Men plötsligt kom skogstrollet med ett ypperligt påfund
Hen kallar detta ting för en offerkofta
En benämning som vild för våg kastas ut i ett samfund
Som tolkas som fräckhet och är något som kan dofta
Väldigt starkt och ohälsosamt
Ska sanningen fram tillvitade hen det till trollet, som behandlades som luft Utan att tänka på att det kan vara allvarsamt
Men det var typisk drag för skogstrollets förnuft