allt det jag inte hann förmådde eller såg kommer ifatt
du va så liten och natten slukade oss
barndom är som en sjukdom
en domare som sitter kvar i hjärnan
om inte du kan förlåta


jag missade och fladdrade undan
för det var så mycket smärta i mina mammahänder
i kroppen som värkte
han säger att jag saknade tålamod
kniper tag kring min skam
skamfläcken
rak i ryggen och han har rätt

fanns bara en trasig och ledsen mamma
när du var som sötast
skörast
ljuvligaste lilla sol


allt jag drömde om att ge dig
visar film i hjärnan
inga ursäkter finns för dina märken efter kudden
du tryckte mot dina behov av bekräftelse
du försökte gömma dig
försökte skydda dig mot den där djävulsungen
ditt syskon
den där sötaste ungen som inte va du längre


mamman kippade som fisken i disken
va lagd på is
daglig känsla av misslyckade försök
att förstå ett barn som inte va du
som skrek ljög slog och rymde
mamman va insvept i lågan
infångad i samhällsapparaten som utgår från att
alla barn är lika


du blev en pojke nästan utan mamma
jag gråter och ser dig i ögonen
tålamodsprövande
för vem väljer att få en börda som utmanar dig på alla sätt
sätter sprätt på hela din samlade kunskapsbank
hur du än kämpar blir du skitmamman och pank


allt det jag inte kunde hålla om står och säger att jag saknade tålamod
han är min lilla sol
jag ser dig nu
du ska veta
jag sörjer mamman som inte fanns precis som du