Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

borde ha gått för länge sen

såg du att jag drömde om dig
vi gifte oss och du hade din farmors klänning fräser du
ut ett spår för kulor håller kvar regn i munnen
Det är sand i det där regnet Det ligger en pistol på ditt vardagsrumsbord

Jag håller den medans du duschar Du skojar att jag kanske borde ha en tandborste här
jag vet att du är rik så jag snor din sprit
det är någon vid dörren eller det är bara de där fåglarna
det är bara något jag drömde jag skulle väl aldrig

när du ska tränga in i mig säger jag nej
och jag vet inte varför. och sedan börjar du gråta
och jag låtsas sova




Fri vers av räddare/antenner
Läst 218 gånger
Publicerad 2020-08-29 20:49



Bookmark and Share

  Emanuel Sigridsson VIP
Det är inte utan rädsla jag närmar mig den här texten. Du tillhör poeternas skrå och jag ser en sådan här text som en del i ett forskningsprojekt. Därför skriver jag själv vanligtvis textoem. För mig handlar det om text, hur text verkar runt text. Men Du ska veta att jag har full respekt för poeter. Jag vet bara att poeter kan ha problem med mig.
Du ställer verkligen språket på sin spets, och därför växer betydelser upp ur orden i ett ständigt flöde. Så Du kan de detta som en första läsning.
Det som först skriver in sig är genus. I min läsning bollar Du femininum och maskulinum i satserna. Snabbt infinner sig en känsla av hen, en monolog på skalan heterosexuell/ homosexuell. Och på den skalan glider det diffusa och det sagda. Vad är det som händer? Ja, i min läsning pågår en könskamp, inom subjektet eller med ett objekt och det handlar om den könskamp som har sitt ursprung i homo sapiens sexuella överskott och i det varumärket är det alltid svårt att nå fram och bli sedd, ständigt föränderlig.
Istället för ett verkligt du, blir det främlingen, den andre som inte riktigt framträder utan förvandlas till farmors bröllopsklänning, en tandborste och gråt.
I vapnet ruvar hotet, också vid dörren: det finns nästan en mänsklig omgivning. Om hotet blir inte mindre om det är fåglar.
Och det fina i att du ställer språket på tvären är att du belyser människans svårighet att få till ett verkligt jag och ett verkligt du.
2021-10-30
  > Nästa text
< Föregående

räddare/antenner
räddare/antenner