När han rätade ut min hand med sin egen. Handflata mot handflata.

Hur han drog håret som hängde för mitt ansikte åt sidan, för att lättare kunna placera en puss på min kind.

På sättet han inombords räknade mina fräknar på näsan med sin fingertopp.

För att han ställde ett glas med vatten på bordet, i ett ljudlöst sätt att fråga -har du druckit tillräckligt idag?



Att låta honom älska mig var det mest själviska jag någonsin kunde göra.