Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa, jag saknar dig!

Pappa, jag saknar dig...

Du var min hemliga bundsförvant, min medkonspiratör inför den stora flykten

Jag var 6 år gammal och svävade mellan gula febern och rullstolen

“J’accuse…!” var vårt lösenord

                  ~~~

Aga var ingen saga tillhörande 1800-talet. Det var så man härdade mjölktänder till trasiga män. Men bältet gjorde aldrig mest ont

Du fanns alldeles för långt borta. Fick ofta höra:

“Du är ensam, glöm aldrig det. Ingen kan rädda dig, ingen!”

Svårt att svara tillbaka när man bär munkavle. Det gällde att vara bäst, även när det kom till att tystna först

Ja, du var min dröm. För mig var du hjälten jag aldrig fick lära känna

En förtalad Herkules som bara väntade in rätt tillfälle - i skydd av mörkret - för att korsa de sju haven

                ~~~

Jag minns att vi satt i en fyllecell en gång, någonstans mellan Prag och Budapest

Stjärnorna lyste upp sprickorna i både fångarnas ansikten och fångvaktarnas avsikter

Då var jag elva. Hade vi glömt passet hemma?

Vid din sida kändes allt som ett äventyr med doft av körsbär och mandariner...

Som när du låtsades att din påfågel till mapp - det stod “Visa” i gyllene bokstäver - var ett inkörsport till det nya paradiset

Där tjuvar och poliser blev miljardärer i landet som ligger öster om historien. Du var aldrig en av dem, det vet vi nu. Det visste vi då

               ~~~

Minns du när Nastia föddes? Jag sprang från fotbollsplanet till Danderyds sjukhus

Det kändes som en evighet för pojken från det lilla huset vid bensinmacken

Glädjen var lika blöt som ett vattenkrig, när du fick jobbet på lagret - minns du?

Ett år innan innan kraschen och syndafallet som spolade bort dem som hade allra minst

Husen vid Osbyringen blev så små och gråa. Till och med vinden var snål

Vi hade flyttat från adress till adress. Den ena hostade mer än den andra

             ~~~

Du nämnde ofta pianisterna i det Röda kapellet

Medan vi tävlade om vem som var bäst på Mario - en svunnen tid, när åtta bitar var mer än nog för att göra oss lyckliga

Några år senare ifrågasatte du att jag valde fabriken istället för studierna. Att jag svalde regnet och kylan för arbetarnas sak

Du var rädd om mig, det vet jag. Varje natt åkte du iväg för att städa någon annans fimpar. Ändå rökte du var femte minut

              ~~~

Jag ville svara att mina universitet var som Maxim Gorkijs. Jag brann av hat för mumierna och av kärlek till vårhumlorna

Sofia hette en av dem. Jag var för blyg för att berätta och fortsatte att boxas mot samma betong jag kom ifrån, tills knogarna blev lika hårda som klassgränserna

Vi tappade kontakten och jag slutade krama om dig, eller kalla dig för pappa

Allt blev så svårt och kallt. Precis som din och mammas skilsmässa. Vintrarna lyfte inte på luren, när telefonen ringde

            ~~~

Hur lite förstod jag att du var bägaren som höll på att rinna över

Sedan såg jag dig inspärrad. Rummet var blekare än döden

Kände du igen mig? Någon frågade om jag visste var hans lilla dotter befann sig - han hade inte sett henne på 20 år

Allt kändes som en kapplöpning mellan pillren och flaskan

          ~~~

Pappa, jag saknar dig. Din son försvann och fann revolutionen och skorstenarna

Han fann återvändsgränder i många länder, med allt mer härdade händer

Nej det var aldrig ditt fel. Din egen far var ett barn av den brända jorden

Vi var ukrainare - vårt arv var fattigbönderna som en gång blivit befriade av solen i oktober

Sen kom industrialiseringen och femårsplanerna. Fjärilarna frös, rättegångarna följde på varandra. Snart föll bomberna över trädgårdarna

        ~~~

Att prata om känslor har aldrig varit lätt för oss. Ja, jag har dömt dig - precis som andra dömt mig

Men nej, jag har inte gömt mig. Lika lite som jag glömt slagen som förenar oss

Kom ihåg att din son älskar dig. Han har aldrig valt en prydlig matta för att täcka över saknaden

         ~~~

Jag behöver fråga innan jag återigen ansluter mig till orkanen. Hur mår du? Vad får dig att le?

Nu vet jag hur det känns att inte ha något att återvända till

Pappa, jag saknar dig...

Du var min hemliga bundsförvant, min medkonspiratör inför den stora flykten!

         ~~~

P.S. Ge inte upp, inte än pappa. Lägg undan flaskan och pillren. Var inte rädd, du kommer inte få falla ensam. Jag är på väg - din son är på väg till dig! D.S.




Fri vers (Fri form) av Rafael X VIP
Läst 70 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-09-03 15:32



Bookmark and Share


  Livet1 VIP
Berörs av resan.
2020-09-12
  > Nästa text
< Föregående

Rafael X
Rafael X VIP