Du har fina händer, vet du det?
Jag har lagt märke till dem. Många gånger.
Dina ögon lyser, visste du det?
De lyser upp bättre än solen. De sätter
ljus på mitt liv då och då. De är avslöjande.
Avslöjande för vad som finns inuti dig. För
vad som cirkulerar i ditt huvud, för alla
dina tusentals funderingar. Din oro. Din
vänskap. Din välvilja. Din kärlek.

Din röst är vacker när du försöker övertyga
och lära mig. När du är stolt. När du är uppspelt.

Ditt hår är oemotståndligt. Visste du det?
Ruffsigt, hur du än bär dig åt. Barnsligt,
beachigt, ja, till och med sexigt.

Du ser så där finurlig ut när du ler.
Visste du det?
Retsamt. Lättolkat.
Inbjudande. Svårtolkat.

Ditt halsparti är vackert Hört det förr?
Det borde du ha gjort. Musklerna bildar
mörka skuggor på din hud,
skuggor som framhäver dig.
Din muskulösa kropp. En retsam inbjudan.

I mina ögon är du ett konstverk. Ett
Oförstörbart sådant. Kombinationen
av din utsida och din insida är
ett oslagbart fenomen. Det borde
skrivas böcker om dig. Det borde skrivas
musik om dig. Du borde bli känd världen
över. Du är unik .Du är Du.
Guld värd, fast mer ändå. Ovärdelig.
300 mil från verklighetens begränsningar.

Svårt att glömma, svårt att göra sina val.
Svårt att inse hur bra du egentligen är.
Vet du varför? Jag lider av ovana.
Ovan att vara omgiven av människor som står
högre än mig på alla plan. Ovan att
umgås med perfektionis personifierad.
”Rädd” antar jag är det mest beskrivande
ordet.
Det har blivit svårt att älska
när all kärlek lett till besvikelse.
Sårbar är ett skrämmande tillstånd.
Ha bara klart för dig att du är bra.
För bra.