Ibland känner jag för att ta mitt liv. Inte för att jag vill egentligen utan för att jag känner det och det betyder egentligen ingenting.
Varför jag inte tar mitt liv är för att jag vill egentligen leva. Jag är glad med det mig jag lever. Men det finns saker som får mig att bli så trött och får mig att inte vilja leva.
Och jag kan inte dö. För min mamma skulle dö om jag dog. Och många flera.
Många älskar mig och jag får ångest av tanken av att de ska lida för att jag dör.

Och så tänker jag på mig själv. Och bara vad vill jag då? Ska jag tänka att jag ska leva på en plats jag inte vill leva på och tänka på alla andra ?
Jag då?
Jag lever ju inte efter mig själv utan alla jävla alla andra.