Det är inte någon som skär djupt eller vasst, längre.
Monstret har sagt upp sig från livet nu,
natten har slutat att måla mardrömmar under ögonlocken.
Nu andas hon sömnbrist, jag föredrar det, även om dagarna känns grå.

Hjärtskärande är en sång,
blandad med tystnad, som är svår att förstå sig på.
I stillhet gör kroppen slut på sig självt , utan att jag förstår speciellt mycket.

Obesvarade ord blir till en tystnad
som föder sorg bakom mitt bröstben.
Det är inte hans fel, inte heller mitt.
Hjärtskärande, minst sagt.