Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Om Sommaren

Vinden visslar. Omistligt vacker där bland grenar och blad. Insekterna dansar sakta på näver och terräng. Som i en vals, kärleksfullt och mjukt. Liksom jag i din famn.

Sommarens dofter tar vid. Varsamt över hav och land sveper de förbi. En iskall tillbringare landar på ett bord. Bränt trä och doften av fläder vaknar till liv. Jordgubbar i en skål strax bredvid. Liksom smultronen på strået, kvarstår snart ingenting.

En livlig himmel över de svajande trädkronorna. Botar sargade själar. Envetet lyser den blå i sin stillhet. Utan att begära något tillbaka.

Mm.

Doften av pelargoner ersätter obehag med lugn. De frodas stillsamt i ett snår. Omringade av trygghetens grönska väcks de till liv. Som för att påminna om oss. Vi kan äntligen andas ut. Piskande regn och blöta sulor finns inte längre till.

Istället

Klibbiga ryggar väcks till liv när vi går genom skogen. Färger överallt. Knastrande rötter mot bara fötter. Skrapande tår. Såriga och myggbitna där mot det sträva underlaget. Våra hjärtan studsar sorglöst när mynningen breder ut sig längre fram. Omringade av bladverkets skylande väggar, spatserar vi hand i hand. Saligheten breder ut sig längre fram.

Tänk att så lite kan göra så mycket.

Doften av tång och sand når oss med ens. Höga höjder reser sig stolt runtomkring. Kluckande vatten gästar våra hörselgångar när läpparna vidrör varandra. Bubblor av lycka vaknar ur sin dvala.

I samklang med humlornas melodi når vi äntligen fram. Lättsamma fötter landar på ett mjukare underlag. Nu bofasta mot gräs och sand. Skratten fastnar i luften och försvinner bort någon annanstans. Kanske till en mer behövande plats.

Dagens sista trötta strålar landar mot våra ömmande hudar. Svalkande brisar lindrar både sinne och rodnad.

Solen tar avsked nu. Lyktorna vaknar istället. Skarpa och vackra i sin naturliga glans. Ovan oss kastar valvet ifrån sig vägledande glimtar genom nattens mörker.

Måsarnas skrik dör ut när pilfinkarnas muntra stämmor istället tar vid. Sorlet nere vid hamnen avtar och dör till sist ut när månen tittar fram.

Havet gör sin röst hörd när skummet slår i land. Klipporna omsluts ömsint av havets långa vågarmar när vi faller i sömn. På stranden hand i hand




Prosa av Rampage
Läst 446 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2020-09-19 10:07



Bookmark and Share


  limerick VIP
Vacker naturlyrik.
2020-09-19

  Kungskobran VIP
Fint beskrivet om sommarens färd mot höst
2020-09-19

  Ewa-Britt Nilson VIP
En sommarfärd
av bästa slag
tog i mig tag
fick gott drag
och jag fick
följa med på
en skön tur
i vår natur!
Tack!
2020-09-19
  > Nästa text
< Föregående

Rampage
Rampage