Jag skriver skrivstil, baklänges, för att tiden ska gå lite fortare.
Jag vill glömma att du finns,
nu när du glömt mig.

Jag drunknar bland sorglig betong,
och vakna marddrömmar håller mig levande,
fortfarande.

I vinter ska jag samla liv,
så i sommar har jag nog överlevt dig,
brevet postas nog aldrig, helt,
innan dess tar nog bläcket slut.