Du är den som sitter uppe halva natten med telefonen i handen.
De korta vibrationerna får ditt hjärta att fara upp i pannan,
när du måste vänta sjunker det och lägger sig vid högra hälen.
Du tänder displayen varannan minut,
trots att det inte finns en chans att du skulle missa en ny notis.
I varje meddelande ställer du frågor om favoriter: låtar, djur, väder.
Du lägger dem på minnet.
Du vet hur hans ögon ser ut, hur hans röst låter,
hur hans armar skulle kännas runt dig.
Varje kväll innan du somnar håller han dig,
fast ni aldrig ens befunnit er i samma rum.
Han är din vän och du är hans,
men du vill mer och han vill mindre.
Han har signalerat det flera gånger,
men du kan inte sluta.
Han är tatuerade tankespår,
en permanent skada i den mellersta ryggkotan.
Du är den som förlorar för att du aldrig ger upp.