Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det värsta var bara en nödsignalknapp som fastnat

All passiv panik,
dessa idelogiska krigsförbrytelser,
den skabbiga, gula, orangea räven,
det gråa huset,
giver mig hjärnskador,
ångesten varar,
detta är inte metaforer,
de är  metonymer, 
i väntan på prövning,
papperslösa utryck ännu utan kontinental hemvist
i vetenskapens värld,
tills jag inser att det värsta
bara var en nödsignalknapp som fastnat,
så länge att folk hade slutat använda hissen,
förstår du?

 

 


Fri vers (Prosapoesi) av Marcus B
Läst 158 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-09-23 19:00



Bookmark and Share

  Marcus B
Vidare om vi flyttar fokuset av 'händelsen' bort från döden och själva den revolutionära instansen i kampen i sig, ögonblicket etc. Då uppskattar jag Zizeks ofta upprepade skämt att 'jag skulle sälja min moder till slaveri för att få se V for vendetta part II'. Fokuset bör vara på underhållet av den vunna vinsten, där uttrycker sig klassmedvetandet bäst, på festen finns samhörighet av alla dess slag, men 'the day after' visar vilka kamrater som fortfarande har ork och vilja.
2020-09-25

  lodjuret/seglare VIP
Paradoxen att visserligen kämpa i krig, mot en eller annan fiende, sjukdom eller bara en eländig tillvaro. När en grupp av något slag 'fått det bättre', efter att vunnit kriget. Då dröjer det inte länge innan minnen av igår får människan, samma människor som igår kämpade så, finner att segern inte alls skall gå att ens mäta sig med kampen för att vinna. Så vad strider människan för, att i lugn och ro kunna sjunka ned i en stol, soffa, favoritfåtölj och bara som kolungt kunna se fram emot sin egen död? Fast en del människor säger sig vilja dö 'på slagfältet', eftersom det är när striden är som mest het, den biter en i skinnet. Men om så är fallet, varför kalla fallna kamrater 'stackare', de togs ifrån en någonstans 'mitt i'. Kanske är stackarna de vilka fick uppleva segerns kortvariga sötma?
2020-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Marcus B
Marcus B