Vackert sensommarväder inbjöd till en tur med elbåten, Sue-Elen.
Stuvade ner make och hund i båten, rundade Kap Horn (läs Grevudden) och styrde glatt kosan mot husbåten som låg lugnt och fint i en solgassig vik med fyra personer ombord. De satt och njöt i det vackra vädret när vi kom ångande med elmotorn i ett par tre knop.

Hej, hej, vinkade vi och maken tänkte fråga om de hade sett några tjuvfiskare, men jag hör bara svaret att de inte förstår svenska, de är tyska turister som för 15:e året i rad hyrt husbåten, förklarar de på engelska.

Då får jag hela handtaget till elmotorn i handen och Sue-Elen går med god fart rakt mot tyskarna där de sitter i godan ro i solen och njuter varsin drink!
Jag blev så chockad så jag kom inte på att jag kunde ta bort den brandgula magneten, som gör att motorn går, så vi ränner rakt upp mot tyskarna och husbåten, lyckas undvika en kollision med några millimeter, men klipper de intilliggande klipporna med både båtskrov + propeller...