Vad tänker bäcken där i skogens ro
Så långt ifrån människors bo

Letar sig fram över grus och stenar
Sköljer över löv och hala grenar

Porlande droppar från hällregn i natten
Förenade i glädje med bäckens vatten

Forsar över gräs och lav
Passerar svampar och björkars sav

Får oss att känna allt är nära
Och att Naturens vilja är vår lära

Betänk att vi alla en gång
- i den mörkaste natten
Vänder åter med jublande sång
- som Livets vatten!

Var rädd om vatten, växter och djur!
Värna Livet, kom ut ur Din bur!