I ögonen speglar den sorg
hon alltid försökt dölja

På hennes ärrfyllda armar
står en skriven historia

det förflutna ilar i hennes bröst
hon fäller tårar
söker efter tröst...

I en evig mardröm
hon befunnit sig

I en oändlig ovisshet
hon svävat

Vandrat
Ensam och kall

både i hjärta och i själ

insidan har frusit
avstannat i brist på värme
närhet, lycka och skratt

hon har bönat och bett
när hon tittat in i grannars fönster

sett hur dom samlats i soffan
fyllda av gemenskap i klinga ljuva skratt

när hon tittat sig runt omkring
där hon stått

har hon blivit bemött av en tung ensamhet
ingen mamma som frågat hur hon mår

ingen pappa som skyddat henne
där hon skapat nya fotspår

ensam i en stor värld
har hon vistats

med enbart nallen som sällskap

tårar hon fäller
när hon tänker tillbaka på då

nu när hon idag vuxen står
ser sina trasiga armar
ser tårarna i spegelbilden

Hennes barndom lever kvar inuti
har format hennes tillvaro

hon skakar av rädsla

hon sörjer
försöker drabbas av glömska

men minnen gräver upp djupa sår
hon vill läka

men utan tröst
utan inre ro

kan hon inte glömma
den övergivna känslan

hon bar på
i alla sina barnaår...

S.L.M.S 2020 copyright.