i samtal med Gud i någon annans närvaro
Att lämna över delar av sin historia
Pusselbitar som lagts
som inte alla är självvalda
finns det någon som är det
Ser tillbaka och kan numer acceptera att det ser ut som det gör
som en brokig tavla eller lite som en broderad duk taskigt tilltufsad på sina ställen
Klagar inte allt för mycket på det förgångna
bävar inte för att gå i genom det igen då jag inte förväntat mig att göra det
Nu är nu och kan aldrig åter bli då
Starka minnen kan bli nog så verkliga när en börjar tänka över delar av sitt liv
en får påminna sig om att en är inte sina upplevelser
Jag vet att när jag gick på Hjälmared och förberedde inför att hålla morgonbönen
så ville jag beskriva livet lite som
att hoppa i havet utan att få lov att känna på vattnet innan
om vi vetat vad vi väntar oss så kanske vi alla vart badkrukor för jämnan
Älskar inte alltid havet
Älskar inte alltid livet
ändå älskar jag de båda
även om jag inte alltid gör det till 100%
vem älskar till 100% jämt utan ett garanterat gensvar
förutom Gud
Min plan är inte att leva för alltid
utan den tid jag får
lär vara nog
om det är en evighet så må det vara kort men tillräckligt
Men enbart för att Gud
har min väg utstakad och
är medveten om mina trångmål och felsteg
mina kval och min bävan
mitt missmod och i allt som väntas gå fel
är Gud med
att Jesus Kristus Guds son vandrar livsvägen med mig
Ger varken klara direktiv eller en mer bekväm resa alltid
men hopp
när det känns förlorat
lever jag på en nåd som sällan sinat
och den ger sig uttryck i det lilla och stora
tydligt otydligt
överväldigande och omslutande
ibland
i ett samtal med Gud i någon annans närvaro.

Amen