orden jag söker som borta med vinden

tvingas att vända andra kinden

ger upp inför konstaterat faktum

andas i ett hermetiskt vacuum

känslorna brusar inom

det verkar som om

förlamning drabbat sinnet

jag måste tappat minnet

upplevelsen är äkta

med orden jag får fäkta

väderkvarnens vingar yr

historien är obskyr

tafatt jag stapplar fram

bakom trädets stam

gåtfullt gäckande grammatik

koka soppa på en spik

det ej sig låter göras

orden kan inte höras

stumma de ekar i natten

ja, jag vet icke katten