I ETT SJUKHUSRUM

Orolig plockar hon

med rynkig hand

på lakanets kant

 

frågar var hon är

vad som har hänt

minnet vägrar leverera

 

givna svar förbryllar 

ekvationen blir minus

går inte att förstå

 

hon byter spår

till en svunnen tid

tänk, Hepstars

 

så bra de spelar!

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 209 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2020-11-03 17:55

Skriv ut
Spara som PDF

ResenärGenomLivet Ja, ibland får man hålla sig till dåtiden...den brukar finnas kvar i minnet...fin text... 2020-11-10

Niliboy Så fint å gripande! 2020-11-05

Kajan Inkännande bild av en människa som finner nuet förvirrande och kanske oroande. Doft och musik-minnen kan ofta vara tillgängliga ändå, till glädje och tröst, så fint beskrivet här. 2020-11-05

ej medlem längre levande text. och välformulerat. Hepstars satt fint. 2020-11-04

Sefarge Bra påminnelse skriftat! Att minnas det man Minns och vad det Betyder att inte Minnas...? 2020-11-04

ULJO Så starkt 2020-11-04

Feliaxel Så berörande 2020-11-04

Maud Louise Så fint skrivet om en gammal själs sista verklighet 2020-11-03

Blomma-Stjärna bra diktat om den sista perioden i livet... vad/vem är vi, när vårt minne försvinner (när en mormor tror hon är en tonåring, vem är hon då mer än en vilse i tiden?)) - och på sjukhus, vårdad, av personer mycket yngre än hon, vem förstår vad hon refererar till i förfluten tid? - och hur förstår hon det som sker omkring henne? 2020-11-03

Solstrale Musik kan konsten att kommunicera här ännu ett bevis, så som dina rader är fantastiska ... 2020-11-03

Sparvögat Vemodets vind i dina ord... 2020-11-03