Som ett följe längst lövets form rinner
droppar varsamt emot
Faller som ett offer, denna förvinters regn
Ger av resan sitt blot

Mjukt tar mossan emot dess vikt
Dess fukt och levnadsväta
Att i slutna andetag få liv
Utan av ur smärta tvingas mäta

Jag har barlåtit min kropp i sank
Utan flärd runt om anklar och tår,
Ej tordasts att bära en krona
Eller vilat på liknöjdhetens bår.

Runt om björkarnas katedraler
har jag dansat i dolda kvarter,
Rört mig som om själva fukten
Funnit liv och nu på knä jag ber.

Skynda vår att komma åter
Dröj ej i tid eller ljus,
Jag behöver din danande dag
att strö litet av blommande liv i mitt hus .