Tystnad,
tagning

ser tillbaka på hur
vilsen jag en gång var

för två år sedan
såg jag två
alternativ

att vakna,
eller inte

att känna fötterna mot marken
eller låta de vila
i en varm säng

vilandes på kuddar
fyllda med tårar


jag ser framför mig
mina kalla händer svarta
från aska

drömmar
om att kremeras en dag
när jag inte
orkar mer

En kamp så långdragen
att jag inte minns
när den började

men oj, vad fort det gick
när jag valde att lägga ner det
vassa rakbladet
och istället omfamna min mors
varma hand


Idag,
skänker jag en tår
för hon som så många gånger föll
från den hala fönsterkarmen

För hon,
som sjönk längre och längre ner
i madrassen

Idag håller jag min hand,
så hårt
att den blir blå

Tomheten som en gång
tog upp så mycket plats,
har blivit utsparkad från mitt hus

Och nu,
kan inget
släcka denna vackra eld,
som brinner så tydligt
inom mig

inte ens
en miljon liter vatten

/minusgrader