Under jular av tvingande gemenskap pågick ständiga tävlingar i bibehållen yta. Om våra väl dolda personas tittade fram ibland var det av misstag eller när vi glömde bort oss.

Där i ett hörn sitter jag. Man känner igen mig på den rosa skjortan som jag valde i protest och på den flackande blicken. Det som emellanåt ser ut som fokus och närvaro är bara inre övningar för att inte gå sönder - tre två ett, ett två tre, le.

Mamma är bredvid, väl bedövad och cool, med en Marlboro Light och en drink. Jag minns mitt förakt, att jag skämdes för henne, varför skärpte hon sig inte bara? Jag minns också min skam när jag många år senare insåg att det jag hade föraktat henne för blott var ett livsnödvändigt ytskikt.

Pappa rör sig, det är mitt tydligaste minne av honom, alltid på väg mot en plats som inte är här till någon som inte är vi. Även hemma strosade han med en mobiltelefon mot örat medan vi andra tittade på. Tusen minnen, ett bildspel som i grunden bara är flimret av produktutveckling från väldig biltelefon till mobiltelefon.

Hans leende, solbrännan, den kamratliga tonen, ytan vi såg och den inre kylan vi kände. Eller kanske inte alla. Moa, favoriten, fick nog också en famn värme nu och då. Eller lärde hon sig bara överlevnadens spelregler bättre än jag?

Ted då? Vår relation är obefintlig, det skiljer tusen mil mellan våra hjärtan. I uppföljaren, Berättelsen om mitt andra liv, ska jag nog försöka lära känna honom bättre. Han var killen av oss pojkar, moppen, bullret, långt hår och för hög generell alkoholhalt. Nä. Inte ens efter återfödelse hade vi funnit varandra.

Hur mycket kan en människa påverka sin egen historia?
Hur eget kan ett eget liv bli?

En av jularna, efter Kalle Anka och catering-skinka, tog Den Solbrände med mig till sitt kontor, hans hand som slaktarens på offerlammets nacke, lugnande, tvingande. Talet minns jag inte, däremot plastkortet jag fick, hundratusen, du har ett halvår på dig, jag förväntar mig fördubbling om ett år.

Tvinga inte ett barn att göra något som bara du själv älskar. Ett forcerat barn tvingas välja vägar som riskerar att dyka upp i din egen polisutredning.

God jul, pappa.