Han spillde förstås brunsås på skjortan,
rodnade så svetten snart droppade ner i maten
så resten av den redan tråkiga såsen skar sig
där en kvarts slottsstek simmade inringad av en
ganska stor och färglös lökring

potatisen hade han ätit upp redan, han älskade
potatis passionerat, och köket slösade inte med
potatis här, det såg han förstås själv till


Hon tittade vild ner i sin sallad på andra sidan
bordet, jagade knappt behärskat en oliv med
sin trubbiga gaffel tills den for över kanten på
vita finduken hans mormor vävt för hand

fettfläcken av oljan i dressingen växte snabbare
än rodnaden på andra sidan bordet,
tystnaden var tjockare än brunsåsen helt säkert


Besticken tystnade samtidigt, lagda mot porslinet
samtidigt, nästan löjligt exakt faktiskt, precis rätt

" ... ost och druvor sereras i biblioteket *harkling"


Han hävde sig överdrivet hövligt som för att ge
sken av att vara behärskad och belevad trots sin
redan fördärvade etikett,
Hon neg hövligt med bleka kinder under en blick
som kunde vält en bokhylla om den stått i vägen

armkrok gick dom från brunsåsen, - lämnade allt
det där bakom sig och slog sig ner framför brasan

gäspande knäppte hon ledigt upp klänningen
och kastade in den i elden som genast flammade
upp med ett kort vrål som sken upp dunklet,
satte sig naken igen och smuttade på sin grogg

Obemärkt slog han upp en bok, fimpade sin cigarr
mot en annan på bordet mellan dem, blinkade torrt
och läste tyst för sig själv



Elden knastrade belåtet till prasslet av bokens
många sidor,

... medan..

rodnaden spelade allt vildare över hennes bleka
hud tills hon stel av tyst extas plötsligt slappnade
av i sin urgamla fåtölj, med en sista hemlig suck