Lägger handen på min hund.
Hon har lagt sig nära.
Hon vill ligga så en stund
att mig något lära
om vad hundar vet och vill,
när de lagt sig tätt intill
dem, som de har kära.

Håller länge handen kvar
lätt på hennes öra,
sammetslappen som hon har
inte för att höra,
utan för att jag skall få
känna, hur hon vill mig må
henne rätt beröra.

Håller hunden i min hand
för att också kunna
känna livets is och brand
genom tidens tunna
täcke över hennes hud
och förstå att hennes Gud
mig den ron vill unna.