I dessa tider
är det som att leva i en kokong
man bygger upp sin egen lilla värld
njuter av att jag varje morgon är frisk och mår bra
har någonstans att bo, mat på bordet
och att jag ingår i ett sammanhang
med nära och kära

En rannsakningens tid då man börjat värdera
vad som är viktigt i livet
är det inte det enkla, det man tar för givet

Det man fyller dagarna med "under normala förhållanden"
är lull lull
jakten på möten, jakten på kickar, jakten på att det
hela tiden ska hända något
det är stress i någon form

Det ovanliga har idag blivit en normalitet

När denna ovanliga tid upphör
när vi kliver ut ur kokongen igen
kommer det bli som vanligt igen

Vill vi det? Det blir vanligt men annorlunda.