Det fanns en tid när orden omfamnade mig
som hätska smekningar
i ett nedsläckt rum
de var en rovfågels ruvade ägg
terroristen som binder fast sina ögon
vid kidnapparens räls

i dag ser jag dem endast när jag vänder mig om
de sista lanternorna från en slocknad galax
de finns där i nattens andedräkt
kyssar som kallnat oräkneliga ljusår bort

det fanns en tid när allt jag rörde vid fattade eld
och varje dag var den sista
lägereldar brann i natten
och jag strök runt husen som en sjuk varg