Vi var Sodom & Gomorra.
Vi var pest & vi var kolera.
Vi var tuberculos & tyfus,
vi var pandemi & virus.

Vi var brevhögen från Fogden
& vi var nekad hjälp från Soc.
Vi var överklagan & avslagen,
som sluta med överdos.

Vi var aids-smittat spott &
vi var synade som spetälska.
Vi var de ledsna som hoppade,
vi var hopplösheten & dödslängtan.

Vi var blåljuset & sirenerna,
vi var medias anledningar.
Vi var de utpekade som provocera
fram övervåldet hos poliserna.

Vi var tårgasen & kravallerna,
utslagna tänder & de spruckna skallarna.
Vi var de blodiga loskorna,
som målat rubinrött längst gatorna.

Vi var upploppet &
vi var underjorden,
Vi var punken, poesin &
vi var pilsnern som drack
dem under borden.

Vi var de frihetsberövade,
vi var de överfulla häktena.
Vi var de övervakade pissprov
& golvbrunn i cellerna.

Vi var tistlarna & taggtråd
& sensommarlupinerna.
Vi var sönderslagna flaskor
& de brinnande stubinerna.

Vi var nätterna, vi var bränderna,
vi var utanförskapet & förorterna.
Vi var missnöjda, vi var bortglömda,
vi var de som lämnats utanför portarna.

Vi var höghusen, vi var betongen.
Vi var hoppet & fallet från balkongen.
Vi var de utförsäkrade, de desperata,
vi var varenda människa som har
tvingats överleva gatan.

Vi var skedarna, tändarna,
vi var skärpet & sprutorna.
Vi var blodet, venerna,
& hepatitkanylerna.
Vi var det skitiga heroinet
på Sergelstorgstoaletterna.

Vi är vänskap & lojalitet,
vi är gemenskap & solidaritet.
Vi är folket, vi är familjerna.
Vi är fröjden & freden med liljorna,
åtminstone vad som
lever kvar uti spillrorna.

Vi är Sverige & vi är svenskarna,
som skyller på varandra
medan vi skär oss på skärvorna.

Vi är svenskarna & vi är Sverige,
som sög ur den egna ryggmärgen.
Vi är långa landet lagom;
ett nedpissat paradis
som stod & glodde på
när vi omkom.