Jag säger det inte.
Jag säger inte längre det jag vill till andra.
Jag har censurerat mig själv så grundligt.
Att jag inte minns längre.
Jag säger det inte.
Jag säger inte det jag vill.

Istället.
Det jag istället säger.
Är inte från mig.
Det jag hör mig själv säga, är det jag tror att andra vill höra.
Jag säger med krampaktig min och nedtryckt avsky.
Det som ska sägas, när det ska sägas.
Allt är bra.
Ja, jag trivs verkligen.
Ja, jag får chans att utveckla och driva framåt.
Ja, det faktiskt riktigt bra.


Nej, nej det är det inte.
Nej, jag gör inte det jag vill.
Nej, jag känner mig tvingad att svara.
Nej.
Nej.
Nej...