Om jag fick chansen att prata med dig ikväll, en kväll om 20 år.. Så skulle jag säga tack.
Tack för du har låtit dina händer vandra över min kropp. Tack för den första kyssen du gav mig. Tack för den kärlek du visar genom din handlingar och ord. Tack för att du låste upp mig. Öppnade dörrarna och släppte mig fri. På riktigt fri. Tack för att du låter mig vara mig. Tack för den frihet du ger mig som gör mig till en människa som vill och vågar vara behövd,
röra vid dig. Låter mig klänga på dig och inte göra det till någon big deal. För aldrig var jag den klängiga typen. Aldrig var jag den närhetstörstande typen. Men nu... Nu är jag den. Och jag.. Jag vill tacka dig för det. Att du är öppen nog att låta mig vara allt det jag är. Jag tror att vi, så pass många år framöver är välinlindade i varandra. Lever ihop. Vilket ju är drömmen nu. Ett år in. När två självständiga individer med bagage blir kära.. Har så många vi behöver ta hänsyn till. Men.. Så pass många år fram är detta inga problem. Våra barn är stora. Vi är äldre. Hoppas att vi älskar varandra då. Älskling.