Ett tvång att säga att demonerna
dansar i min ateljé- lya, mormor
har passerat, min farbror likaså,
men far hemsöker mig ständigt.
Trodde min syn, förstånd svikit.

Alla lika älskade, försöker få en
kontakt, men de förblir tysta...
Känner mig utlämnad, fylld av
smärta och ångest, varför ger ni
inget meddelande från andra
sidan?