Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Undrar ibland över vad det är för skillnad på att vara ensam och att vara alldeles ensam. Att vara ensam brukar betyda att en själv är i avsaknad av någon. Kan du vara 'alldeles' i avsaknad av någon, finns det grader av ensamhet?


Ingenting om att vara försvunnen i Paris




Var och en av oss har en alldeles egen inställning till livet.
En del av oss hyser en fruktan för att vara alldeles ensam då en själv dör.
Ungefär som att vara isolerad från verkligheten, kanske 'resten av världen', och människor i den.
Isolering kan göra en människa knasig.
Men ingen individ, annat än möjligen djur, annat än i sig själv.
Ett djur, en hund, häst, katt och så vidare, om den har sällskap av ett annat djur, känner sig mindre eller sällan isoleradt, möjligen rädd eller bekväm.
Den behöver ofta sällskap för att inte bli deprimerad.
Människan känner sig 'inte lika' isolerad, om den vet om att det finns människor i närheten som verkar ha en vänlig inställning till andra människor.
Men en människa klarar 'isolering' bättre än djur, om den valt att vara för sig själv.
Ungefär som att springa, simma, klättra i berg, cykla och så vidare.
En del människor verkar 'må väl', om det själva valt att paddla kanot eller simma över en kanal, ett vatten som sträcker sig långt och som kan väcka känslan av isolering. Isoleringstejp, exempelvis, har inte med en avstod från något att göra.
Den är istället till för att skydda mot skada, nötning.
Som att linda en ishockeyklubba eller en kroppsdel.
Att hamna 'på isoleringen' i ett sjukhus eller som ett straff, har oftast att göra med att söka skydda andra människor, från den som blir isolerad.
Det är alltså ett val andra gör, inte individen själv.
Du som tar del av det här, kan undra över varför texten alls blivit skriven.
För en del människor har texten ingen betydelse alls och för andra människor har den en mening.
Få kan tala för vad andra människor skall göra för stunden eller av sina liv.
Få kan tala om vad andra skall ta del av, den som läser en text gör det ofta av ren nyfikenhet.
Vad just du som läser texten, skall välja att 'göra med upplevelsen', kan nog bara den själv svara på.
Göra ett eget och aktivt val av.
På egen hand gör människor ofta olika val, om det känns ensamt och isolerande, är deras sak att själva avgöra.
Däremot är det sällan ett medvetet val att reagera, som smaken av föda, fast eller flytande.
De bara reagerar, agerar, väljer att avstå eller 'gilla'.
Men bara för att Erika väljer just nu, hon kanske skulle göra ett annat val 'sedan'.
Eller av rädsla för någon, välja att anpassa valet, om det sker 'mera öppet'.
Det är även en öppen fråga vem som har ett val, ett verkligt val att leva 'ensam' och därför så möjligt isolerad, eller ej.
(Något litet om bilden.
Det är en bild som föreställer en del detaljer, i vår huvudstad.
Det är alltså inte en vy av Seine i Paris.
Trots att även Seine befinner sig bestå av vatten.
Det finns förmodligen 'mera vatten' i andra städer än Stockholm, men den befinns inte vara direkt isolerad heller.
Skylten i grå plåt finns på bilden, nedre hörnet av den bilden, men skylten är borttagen numera.
Vattnet finns dock kvar, men mera sällan är det en plats för badande.)




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 202 gånger
Publicerad 2020-12-26 02:54



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
För en del år sedan, var vattnet en plats för att 'skjuta nyårsraketer från'. Där fanns en flotte, pyroteknik och längs kajen mot vattnet stod det människor, även på bron över från Gamla Stan mot Kungsträdgården. Där Katarinavägen går på söder, mera i östlig riktning, där stod människor och trängdes vid muren, med utsikt över fjärden. Även än högre upp på Söders höjdes, kunde detta firande av nyår ses vida kring. 'Hela världen' firade vid olika klockslag och allt var som en enda stor fest. Att det sedan även fanns krig och elände i världen, att människor föddes, stred och dog i plågor, det glömdes för några ögonblick i lätt snöfall, regn eller individers heta känslor och som inre skogsbrand...
2020-12-31

  Peter Olausson VIP
Ensamhet är sannerligen ett både och: ett straff och en gåva, beroende inte bara på vem man är utan på vilken omgivning man har. Tack för dina tankar, tack för året som snart gått, tack för att du skriver och kommenterar på Poeter. Jag önskar dig en god fortsättning på helgdagarna och snart nog också ett Gott Nytt År. - Peter
2020-12-27
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP