Tänk om det gick att cykla bland stjärnor
med trampor gjorda av stål
förbi månen Mars och Jupiter
in i en tunnels svarta hål
och ut ur tunneln, genom vinterns gata
ringklockan klämtar stum
förbi Saturnus ringar
mot rymdens oändliga rum

Ett hjärta som bultar
gummi som bränns
sakta solen försvinner
är det så här döden känns?
med ekrar som spinner
i ett vinande sus
jag far
ner
ner
ner
likt en stjärna
mot tidens första ljus

Mina ben slutar att trampa
jag rullar en sista bit
djupt in i kosmos
när jag gör min tvärnit
jag har cyklat bland stjärnor
i rymdens djupa hav
nu är jag framme
vid min eviga grav