Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


egen bild


dala/porträtt

 

 

jag visste inte att kylan kunde tala,

hur den, inför våra stängda ögon, lät

hjärtat öppet.

 

Vi såg solnedgången hovra över hem,

Som en smekning från den.

 

Jag behövde orden men förnam dem endast.

 

Så bröt dag afton och det kalla tog över.

Melankolisk la den strof efter strof, höll

en veke tänd,

ett nätt sorl av rymd genom nätter.

 

Inuti brast orden I tusen beståndsdelar,

 

där kylan värmde mark.




Fri vers av Yrre VIP
Läst 31 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-01-05 17:12



Bookmark and Share


  Solstrale/ Eva Åberg VIP
Otroligt bra diktat! Det finns en litterär höjd i fraseringarna som med stil och form skapar andrum! Tusen tack!
2021-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Yrre
Yrre VIP