För första gång blir jag lite deppad av att lyssna på nyheterna---jag som varit en sådan nyhetsfreak under hela mitt vuxna liv.
Det började ju ganska trevande då jag upptäckte att det som presenterades som nyheter inte var stort mer än en uppräkning av den senaste tidens olyckor, ev mord och andra olyckor som kan drabba mänskligheten. Flygplanskrascher har ju ett "nyhetsvärde". Dvs hyenan inom oss måste tillgodoses.
Det märkliga med stora olyckor är att det engagerar sinnena direkt men fråga om ett á två så har åtminstone jag svårt att ge några detaljer som är värda att relatera.
Kanske har jag ett ovanligt dåligt minne men jag tror inte det. Ett forskarteam skulle för några år sedan undersöka giltigheten i uttrycket "det var den sämsta sommaren i mannaminne". Detta mannaminne visade sig vara synnerligen opålitligt, fickle kan man kanske säga på engelska.
Men nu förhåller det sig annorlunda.
Det är inte själva händelsen, bråken kring Capitolium , i sig som gör mig deppad utan mer vad bråken är ett symtom på? Hur djup är splittringen i det amerikanska samhället. Och när jag hör att kritiska röster censureras känner jag marken gunga under mina fötter. Det blir inte bättre när avsuttne politruken Carl Bildt går ut och att det inte är en mänsklig rättighet att få yttra sig på nätet. Nä hä vad man kunde bedra sig.