Morgonen håller upp Ljuset
så att alla kan se
Det viskas
från den bakre raden
Ett rykte har florerat ett tag
Att det inte är morgonen
som är fadern
Men ingen vet säkert
Är ju bara ett rykte
Det hände en natt
en kolsvart natt i november
att en skugglik gestalt
tog sig fram
genom mörkret
Den bar på ett bylte
Inlindat i grönmossa, sa någon
Vitlav, sa någon annan
som också sett
I november, räknade de nyfiknaste
Det borde ju stämma
Då kan det vara
Och de stirrar på den långe gestalten
som sitter lite längre fram
närmast mittgången
Plötsligt reser sig den långe upp
och lämnar ceremonin
Hade han inte ett brätte runt sin hatt?
Visst hade han det, konstaterar man
Och var det inte, gjort av?
Det var det
Alldeles säkert
Då råder det ju inget tvivel
Nä, Så måste det vara