Längtan slår rot
I tystnaden efter
Din kropp
Dörrarna sprids i vinden
Som vattenstrålar strålar gör
Solen på sidenhimlen
Ibland lägger andetagen till
Vid kroppens luftaltare
Barnen lyfter upp sina fotsteg
Från marken Titta
Vad långt vi sprungit!
Jag bänder med spett men djurets
Blick lägger sig ner tung
Bredvid mig
Som en Sten utan yta
Längtan efter skifte är blott
En tumme bred
Runt skogens midja
Träden står på tå
Och pekar mot den oundvikliga
Utvidgningen
Alla får plats i språket men det
Droppar från taken
När tiden läcker