Sängens lakan skrynkligt
Stelnad oro, en kropp som övergivits
och väntat förgäves

Förut handlade alla mina dikter om oss
Du blev kvar i mitt språk långt efter det
att du försvunnit ur mitt liv
Det finns fortfarande kvar spår efter dig
men jag kan inte längre utgå från
att de leder någonstans

Utanför fönstret har kvällen släckt ner snön
och stängt himlen
jag ser inte vassen eller sjön
jag ser inte heller mig själv
Finns jag?
När jag går och lägger mig i sängen
Känner madrassen min tyngd?
Och kuddarna
Tar dom hand om mina drömmar?
Jag minns din kropp
men har glömt min egen

Jag existerar bara
i andras minnen av mig
Förstår inte längre
vad jag inte förstår

Förklara fåglarna för mig
som är titeln på Antonio Lobos Antunes bok
där sonen vänder sig till sin far
Förklara fåglarna för mig, pappa
Jag vänder mig till dig
och till natten
Förklara fåglarna för mig