Liv jag vill inte lämna dig.

Fötterna vilar mot varm sand och bränningarna kastar tiden in i nuet. Salt vatten sköljer över mitt huvud när kraften kastar mig in mot stranden. Jag skakar av mig vattnet och lägger mig på handduken som ligger utbredd på sanden och blundar. Under de slutna ögonlocken breder en ängel ut sina vingar fladdrande i jämn takt.

Liv jag vill inte lämna dig

Havets rörelse är rytmiskt fram och tillbaka. Tiden har lämnat spår bakåt. Tankarna kommer och går bakom den stängda ögonlocken.  Stigen tillbaka leder in bland träden där mossan är grön och stammarna raka. Orden har varit många genom åren. Korsen och stenarna blir fler och fler.  Blåklockorna bildar klungor i sanden. Samtalet flyter på uteplatsen när vi dricker kaffet. Humlor och bin besöker lavendeln. Vi köper glass på glassfabriken på eftermiddagspromenaden.

Liv jag vill inte lämna dig

På kvällen är vattnet blekt grått. Samma vatten som kan vara grönt, blått eller svart. Himlen är ljust grå. Samma himmel som kan vara klart blå, grå eller svart, ibland med inslag av vita öar.

När jag var tolv år läste jag ofta science fictionböcker som utspelade sig på 2020 talet. Människorna pratade i telefoner och såg samtidigt varandra på bild. Jag räknade ut att 2020 var jag lastgammal och skulle knappast leva längre.

Liv jag vill fortsätta att nyfiket vandra med dig på den smalnade stigen. Jag hoppas den sträcker sig en bit till och är lagom stenig med mjuk mossa att falla i den dag jag faller.

© Eva Hedlund fd. Langrath 2021