Blodet förfryser lätt
i tider av järn och ättika.
Föga värmer språkets åkarbrasor
oss som söker övervintra
i diktens tunna silkesvantar.

Det finns en tankens råhet
i dagens dialoger,
en ton av invektiv och smädelser,
där tungorna fryst fast
i slickarna på stålnätet.

Språkandet hårdnar
i tider av känslokyla.
Hårdnandet språkar
med vassa skärvor
och poesin stelnar med is i näbben.