Fönstret står på glänt
ut mot kvällen
som smyger in sitt skymningsmörker
medan fönstret tittar bort
Tingen förlorar sakta sina konturer
Sjunker in i de vitmålade
väggarna
Jag letar efter strömbrytaren
i dunklet
Men den finns inte
där den ska finnas
Också dörren har flyttats

Tiden har börjat gräva en grop
i kvällshimlens utkant
Står där med sin spade
och gräver
men verkar inte ha
särskilt bråttom
Jag börjar plötsligt le för mig själv
Avfyrar ett kort skratt
En farkost ut i rymden