När blev jag egentligen kär för första gången?
Kan man påstå med med bibehållen stringens för ordens betydelser påstå att jag var kär för första gången när jag var 7 år? Kär knappast; men kanske förälskad och jag minns det mycket tydligt. Hon hette Eva Lindén och vi var jämgamla jag kommer ihåg vi stod på skolgården. Hon läste en bok och jag tittade på henne medan hon läste och hon var så vacker och så uppmärksam på sin läsning att jag inte behövde se förstulet på henne. Jag kunde för några svindlande ögonblick Ta in hela skönheten av hennes unga ansikte. Sedan minns jag inte mer.
Fast nu är det ju så att ungdomens känslor plägar vara intensiva men kanske inte så långsiktigt varaktiga. Nåväl frasen han gifte sig med sin ungdoms kärlek kommer aldrig att bli aktuell för mig. Suck suck och nu menar jag inte förkortningen stand up comedy. Snarast minns jag ungdomens kärleksaffärer mer som ett ständigt jagande och flängande och ständigt väljande och bortväljande eller ska jag skriva förkastande. När var tar sin blir den andre utan.Det var en skräck som åtminstone hos mig inte formulerades i ord men den fanns där. Idag skulle väl en "expert" komma upp med ordet ångest. Men ord för denna tillvarons skräck hade åtminstone inte jag ord för men skräcken ångesten fanns där hela tiden lurande strax under ytan