Idag är det åter till arbetet som gäller. Arbete ger ju som bekant frihet. Vanliga D-personer har exorcerats i TUSENTALS ÅR och deras mindre släktingar H-personer har använts som underhållning, flasksatser, disktrasor och torklappar.

De har fått sova på soffan när de varit för dumma, ignorerats och behandlats som förrädiska och otillräkneliga och nyttjats med sina förbannelser för ytterligare otyg. Även gamle Golem var problematisk och antagligen förtryckt. Någon form av FAS-ism måste det ha handlat om.

EMANCIPATION, säger jag. Och i viss mån: ALLAKANCIPATION! HOMUNCULUSATION.

Skulle de råka använda alla rimligt medvetna ögonblick till att försvara sig så är det deras ensak. Står de för liberala men indragna friheter så är det deras ensak. Ingen får kritisera dem, så mycket lidanden i form av strukturellt förtryck som de genomstått under TUSENTALS ÅR.

Just nu står jag och funderar på om vi skall appropriera ordet Homunculus och låta det bli det nya "frigörelse" paradigmet eller om vi skall fördöma alla som hävdar att där finns någon skillnad mellan svärande och kringhoppande små otyg och sunt mänskligt liv och se om liberaler och demokratiska socialister verkligen menar allvar med devisen allas liiika väjde.

En kompromiss vore att kalla dem för "folkpartister". De gillar det. Jag gillar det. Och för den som inte är det minsta påläst om saken så kan det till och med upplysa.