Vinden susar likt salongernas trudelutt
Munnar skrattar och ler med glas i högsta hugg
En spilla och damerna lyfter sina tunga kjolar
för att hålla sömmarna torra och rena
Rodnande rosiga kinder likt
det sjungande trädet
som skänker jordelivet skydd från
brännheta strålar när
ett randigt parasoll inte är nog
Rött som det röda vinet som ej längre
rör läppar, ej längre värmer kroppar inifrån
är nu pölen på Berns parketter

Lusthuset skälver, polismän är nära
Tre högljudda röster som väsnas
Blodspilla, gulblå ögon, en lossad tand
Som vildjur på cirkus med åskådare
med allt vad det kan innebära
Blodet så rött likt
det sjungande trädet
En hustru som gråter, polismän är nära
Snart överröstar salongernas sång
dessa män som med lite tur får gå hem
med livet i behåll

Vinden susar i Berzelii Park
Nötta gräsmattor men orörda rabatter
vars färgglada blommor agerar boplats till
näbbmöss och mindre skatter
Damen kämpar mot vinden,
håller hårt i både solparasoll och gosse
som håller tillbaka tårarna efter lusthusets
dunder under
det sjungande trädet