I

Himlens gråmulna kapell
spänt över jorden

I går tändes strålkastare på himlen
Ett vitt starkt sken
som runt en fotbollsplan
en kväll i oktober

II

Kvällen öppnar sina dörrar
och släpper ut stjärnorna
på nattbete
över himlamarken


III

Är jag en mur
mot min egen död?

Eller mot livet

Och sprickorna, som saknar
början och slut
Hur ska de läsas?

Alla dessa frågetecken
Och att veta att ingen vet
Jag försöker byta fokus
Men det är svårt
Jag är en främling
utanför min sjukdom


IV

Jag tänker på Giacomettis trådsmala
skulpturer
Hur oproportionerligt stora
deras fötter är
jämfört med kroppen
Som är kroppen på väg att tyna bort
samtidigt som den står stadigt
på jorden